Välkommen till familjen Lindholm                                             bodavinden.se © 2012                    

 

Det är jag och min fru Ann-Margret som berättar om oss och våra hundar och katter. Det är jag Göte som skriver det mesta.

Det som inte hamnar i B-loggen kan ni hitta under rubriken Historier.

 

Min första SBK klubb var Finspång. Sedan blev det Karlshamn, Sölvesborg, Öland och till slut Sölvesborg där jag är hedersmedlem. Ann-Margret är också medlem i Sölvesborg.

 

Vi har underbara marker för träning av hund men vi är ganska isolerade och det är långt till SBK klubbar och tävlingar.

Under tiden i Sölvesborg blev det ett par Sbch i spår och sök samt en räddningshund. Här på Öland tävlade både jag och Ann-Margret med tiken (Unna som blev Sbch i spår och SM deltagare 1991) sedan blev det två ekipage i Ekl spår och en tjänstehund i hemvärnet. Numera orkar jag tyvärr inte gå ett Ekl spår och Ann-Margret har inte tid att träna.

Därför får det räcka med cykelmotionering och enkla sökövningar.

 

Min första hund var en schäferhane som hette Hagedans Ido. Det var

valborgsmässoaftonen 1965 som jag hämtade honom utanför Finspång. Idomannen var visserligen bara en hund men han skulle komma att förändra hela mitt liv. Berättelsen om honom finns under rubriken historier.

 

Under min tid med hund har mycket förändrats. När jag började 1965 var det ganska hårda tag. Dressyren bestod mest av behag och obehag. Det var bara de hårdaste hundarna som klarade sig. De böcker som fanns

var "Hundutbildning och hundvård I, II och III. I dag kan man skratta åt det som är skrivet i dem. På den tiden trodde man t.ex. att hunden inte kunde plocka ut sin förares spår bland andra. Hunden tog det spår den kom till först.

När man tränade sök med skallmarkering, så var det föraren som kommenderade hunden skall när den hittat en figurant.

Jag kommer ihåg att jag protesterade mot detta med hänvisning till hur t.ex. älghundarna gjorde. Jag tänkte också på hur vilda hunddjur samarbetar med varandra. I lydnadsdressyren fick jag mycket spe för att jag försökte jobba med mjuka metoder och hundens glädje.

Jag kunde nog ta i ordentligt om det behövdes men det kändes mycket naturligare att ha en glad hund som ville göra mig till lags.

 

Under de sista årtiondena har sättet att träna hund radikalt förändrats och det har kommit ut många bra böcker. Det har också startats många privata företag som säljer kurser om hundfostran och specialdressyr.

Till en del har dessa företag övertagit Brukshundklubbarnas utbildning. Många av de privata kurserna är bra, men det finns också de som bara lurar folk på pengar.

 

 Nu för tiden så finns det en tendens att utan större kritik acceptera det allra senaste som någon hundguru eller psykolog har kommit på. Visst mycket är bra men glöm inte bort de pionjärer vi haft. Glöm t.ex. inte bort Sven Järverud som utbildade världens första ledarhundar till personer som var både blinda och samtidigt döva. Han utbildade också hundar som hittade gasläckor, röta och mycket annat. Och hur var det med herdarna och deras hundar för tusentalts år sedan?

 

Herdarna hade inte gått några kurser, men de hade erfarenhet och de kunde läsa hund och deras hundar skyddade effektivt boskapen mot både tvåbenta och fyrbenta rövare.Jag anser att kunskapen om hundar och deras beteenden i många avseenden är bristfällig. Det är säkerligen så att

hundarna läser människan mycket bättre än människan läser hunden.

 

 

 

 

Jag Ann-Margret är född 1954 i Malmö,

uppväxt på Lorensborg intill Malmö Stadium och Pildammsparken. Vi var en familj med 4 flickor mamma o pappa och äldst i syskonskaran var jag.

 

Min första hund var en schäfer som hette Tarras, men jag fick inte behålla honom så länge. Tänk er själv 6 personer i 3 rum o kök, mamma o pappa jobbar och alla barn är i skolan. Det blev lite för mycket av ensamhet för honom och väggarna i hallen i våran lägenhet fick utstå en hel del. Tarras blev sedermera polishund i Trelleborg. Detta resulterade i att jag var den som alltid var ute med grannarnas hundar.På äldre dar fick jag höra att " jaha, är DU den där flickan"?? Liten tjej som är ute med jättestor labbe varje dag. Ja, det var jag.

Jag fick vid 19 års ålder en son som heter Magnus, ihop med en kille som var hundrädd!!!!!!! När jag var 25 flyttade vi från Malmö till Bromölla och då gick han med på att skaffa hund dock inte en schäfer utan möjligtvis en Golden och jag var tvungen att gå på Brukshundklubben. Där börjar mitt riktiga liv med hund. Vi köpte en Golden hane som vi döpte till Coxy det var en go o snäll kille som blev nästan 14 år. Vi gick Valp-Nybörjar och appellkurs och vi tävlade lite lydnad bara i 1:an det var roligare med bruks, där blev vi uppflyttade till elit spår och högre sök.

På brukshundklubben hade jag en instruktör som sedermera blev min man, vi har nu varit gifta i över 25 år. Vi var med i Sölvesborg där fick jag många vänner som än idag finns bland de närmaste. Under tiden i Sölvesborg utbildade jag mig till instruktör och var klar i juni 1983. Sedan följde ett antal år som instruktör och tävlingsekipage. 1986 flyttade vi till Öland där vi hyrde ett hus utanför Borgholm i ett samhälle på östra sidan. Byggde samtidigt huset vi nu bor i på norra Öland närmare bestämt i Grankulla vid Grankullaviken. Var nu med i Ölands BK. arbetade som instruktör under ett antal år. Göte blev senare hedersmedlem i Sölvesborgs BK och då gick även jag tillbaka dit, det var ju där mitt hundhjärta fanns.

Jag började på Komvux ekonomisk linje, blev klar 1990. Startade en bokföringsbyrå som jag fortfarande driver. 1996 köpte jag och min styvfar en bensinstation i Byxelkrok den drev vi under 10 år. Konstaterade ganska snart att om man vill bo på norra Öland måste man vara lite av mångsysslare om man ska klara sig både ekonomiskt och socialt, så det har blivit många olika sommarjobb och mycke aktivitet i föreningar, städat toaletter på rastplatser, städat på hotell, sålt rökt fisk jobbat på bageri och sommaren 2007 fick jag jobb som terminalansvarig hos Destination Gotland på terminalen Grankullavik färjelinjen Öland - Gotland. Jag har även varit aktiv inom olika föreningar och stiftelser på ett eller annat sätt, Byxelkroks AIK, Stiftelsen S:t Olofs Kapell, Böda Hembygdförening EK Skäftekärr m.fl. och även varit ordförande och ekonomiansvarig i Studieförbundet Vuxenskolan Norra Öland (Borgholms Kommun) under 10 år. Jag var tidigare ledamot i Kultur o Fritidsnämnden. Jag är ersättare i Kommunfullmäktige. Jag är också nämndeman vid Kalmar Tingsrätt. Jag har även uppdrag som God Man. Allt detta innebär att tiden för mina hundaktiviteter blivit något begränsad, men som tur är har jag Göte som numera är pensionär men håller hundlivet i full gång, och på detta sätt kan jag ha mina hundar och hjälpa till när det finns tid.

 

 

• All text o fotografier på www.bodavinden.se skyddat av copyrightlagen •