Välkommen till familjen Lindholm    bodavinden.se © 2012    

                                  

 

Jätten i Fårehagsberget och Katteli Katt.

Nedanstående historia är skriven av mig och handlar om min morfar Oskar. Han har själv berättat om sin uppväxt i Hammarsbo. Själv har jag lagt till en del för att göra texten intressant.

Grankulla den 7 januari 2014 Göte Lindholm

 

 Detta är en berättelse från slutet av 1800 talet. Pojkarna Oskar 7 år och Kalle 5 låg på bryggan vid Hammarsjön intill Hammarsbo gård. Hammarsbo ligger i Småland 1½ mil ifrån Oskarshamn. Bryggan där pojkarna låg gick över sjön till ett torp som hette Isgölen. Under bryggan brukade jäddor stå och slöa. Pojkarna låg då på bryggan och försökte försiktigt placera en tunn ståltrådsögla omkring jäddan och sedan blixtsnabbt rycka till. Det var gott om jäddor och pojkarna hade flera gånger lyckats. Det fanns också ål i dammen och en av gubbarna i gården påstod att man kunde fånga ål genom att strö ut en sträng med sand längsmed stranden. Då fastnade ålen i sanden när de om nätterna gick upp till gårdens trädgårdsland för att äta ärtor. Pojkarna gjorde som gubben hade sagt men någon ål fick de aldrig. Om detta är sant eller bara är en skröna framgår inte av berättelsen.

Ett stycke bakom Hammarsbo gård låg Fårehagsberget. Berget såg svart och mystiskt ut. Folk påstod att de hade sett en dörr öppnas i berget och en jätte hade klivit ut. Oskar och Kalle hade också hört kusliga ljud därifrån. När Oskar en dag högg ved i närheten av berget tappade han taget om yxan och den gick rätt igenom högerfoten. Då hördes ett otäckt skratt från berget. Oskar gick hem och där fick han hjälp utan en klok gumma som hette Berta. Hon kunde allt om växter och hade botat många med sina mediciner. Oskar hade tur eftersom Yxan inte skadat några ben eller senor. Berta tvättade såret med växtsafter och lade ett stadigt förband. Såret läkte fint och Oskar fick aldrig några men av händelsen.

Fårehagsberget och urskogen däromkring är numera ett naturreservat. Skogen är tät och mörk. Där finns många sällsynta växter och mossor. Det var här som Oskar och Kalle växte upp.

På ett ställe i närheten av Hammarsbo växte långa och raka tallar.           De var så fina att de passade till segelfartygens master. När Oskar var 7 år fick han köra dessa mastträd till Oskarshamn med oxar. Oxarna gick inte så fort, så det tog hela dagen innan de var i staden. På hemvägen hade det blivit mörkt och då måste de köra över några långa backar eller Liar som det heter på småländska. Det var Katte Liarna. Där spökade det. Folk hade sett en svart spökkatt och en stor gris och ur grisens gap sprutade det eld. Ibland kunde det hända att vagnen stannade och fastän oxarna försökte dra av alla krafter, kunde de inte rubba vagnen. Det gnällde och gnistrade förskräckligt från hjulen. Det var djävulen som höll igen vagnen. För att få djävulen att släppa taget måste man läsa en bön. Detta tålde inte djävulen, men han jämrade sig förskräckligt innan han var tvungen att släppa. Sedan gick det att köra vidare.

 På 1800 talet var det vanligt att barnen fick hjälpa till med diverse sysslor men om morfar Oskar var 7 år eller äldre när han körde till Oskarshamn kan man undra över.

Andra märkliga saker hände också. Från Isgölen gick en liten Å och ett stycke därifrån låg en vattensåg. En natt hörde folk hur sågen var igång fastän det inte fanns några människor där. Nästa dag sågades det och då hände en olycka och en sågare dödades. Det var varslet som folk hade hört.

Morfar arbetade 8 år som dräng på Hammarsbo gård. Jag har hittat hans betyg. Det är skrivet den 17 augusti 1901. Han fick mycket fina vitsord. Senare arbetade han på flera gårdar i trakten och blev förmansdräng eller som det hette rättare.

År 1942 åkte morfar och jag med Ångaren Jarl från Byxelkrok till Oskarshamn. Vi skulle hälsa på släktingar. Morfar hade med sin cykel och jag fick sitta på pakethållaren. Morfar cyklade samma väg som han kört med oxarna när han var i Oskarshamn med masträden. Morfar visade mig Katte-Liarna, Hammarsbo, Fårehagsberget och bryggan där han och Kalle snärjat jäddor.

Från dammen vid Hammarsbo gick det en bäck. Bäcken rann ut i Isgölen och där låg en vattensåg. När det var mycket vatten i bäcken var det bråttom att såga. En natt tyckte folket i torpet att det lät som om sågen var i gång fastän de visste att ingen sågade på natten. Nästa dag omkom en sågare vid arbetet. Det var varslet som varnat för olyckan.

Jag har för några år sedan själv varit på platserna ett par gånger och jag hittade bland annat ruiner efter vattensågen vid Isgölen och stugan där morfar växte upp.