Arkiv 2007

 30 decemberer 2007

I dag söndag är det årets näst sista dag. Det är mulet väder och 5 grader varmt. Vinden är frisk sydlig.

 

Lasse och Ing-Marie Westin kommer hit vid 10 tiden. Vi skall lägga spår i ett mycket viltrikt område. Innan vi går ut spåren konfererar vi med jägarna i jaktlaget, så att vi inte stör deras planer.

 

Lasse går ett kort spår åt Freija ungtiken som nu hunnit bli 10 månader. Sedan går jag ett ganska långt spår åt Lasse och Lukas. Samtidigt går Lasse ett spår åt mig och Quandi. Vi snitslar spåren för att ha koll på hur hundarna reagerar på vittringen från viltet. Det är fullt av älg och rådjursspillning överallt. Vi fikar och efter 1½ timme får Freija ta sitt spår. Hon är duktig och plockar alla föremål som Lasse har lagt ut. När Lasses spår legat i drygt 2 timmar och vi gör oss i ordning för att följa efter och se hur det går och samtidigt plockasnitslarna, får vi till vår överraskning se en älgko med kalv som kommer innifrån Lasses spårområde och travar in på mitt. Vi ville ju ha viltvittring och nu har vi verkligen fått vad vi önskade.

 

Lasse släpper Lukas på spåret och bara efter ett femtiotal meter reagerar Lukas kraftigt på att det är vilt. Lasse säger nej till honom och så går det ett stycke på människospåret och så är det viltspåret som återigen är intressantare. Så går det nästan hela spåret. Lukas spårar åndå till största delen rätt och han hittar 4 föremål + slutet. Förhoppningsvis har han lärt sig att det lönar sig bättre att följa människovittringen och strunta i viltet.

 

Nu är det Quandi som skall försöka följa rätt spår och strunta i viltet. Jag gör påsläpp ca 10 meter ifrån spåret. Quandi tar spåret undersöker bakspåret ca 1 meter och tar sedan åt rätt håll. Efter ett stycke ser jag, att hon markerar viltvittring. Jag säger till henne och hon fortsätter i rätt spår. Hon markerar sedan viltvittring på flera ställen men efter min tillsägelse fortsätter hon i människospåret. Hon hittar spårpinnarna bra men under en snitsel söker hon mycket intensivt. Det fanns ingen pinne där men däremot hade en klädnypa gått sönder och en liten plastbit rammlat ner i riset. Lasse hade också på ett par ställen medvetet ställt till problem med att gå tillbaka i samma spår eller göra en så kallad fyra. Då fick jag röra mig, så att hon kom i närheten av spåret och kunde reda ut problemen. Vi kom till slutpinnen och då visade det sig att Quandi hade hittat alla föremålen.

 

Ing-Marie hade följt med oss på alla spåren och plockat snitslarna. Hon tyckte att det var mycket intressant att se hur hundarna arbetade. Det här är ju bättre än golf sade hon. Det hade varit nyttiga övningar och vi hade ju också fått motion. Jag hade visserligen flåsat som ett ånglok men ändå klarat mig ganska bra. Liten tjock gammal gubbe kanske kan klara sig ytterligare ett år. Vi får se?

 

 

 

29 december 2007

 

I dag är det lördag. Jag känner mig alldeles ledbruten. Kan det vara vedkapningen från i går, som frestat på den gamle mannen? Jag har en massa blytungt virke och pålar från den långa bryggan vid Nabbelunds hamn. Virket är flera hundra år gammalt och det som är kvar är kärnfriskt töre. I virket finns massor av stora bultar och spik så det gäller att såga mitt emellan med motorsågen. Jag ångrar bittert att jag tog emot skiten. Nu är jag tvungen att städa upp, så jag får plats med ca 100 kubikmeter prima ved från egen skog.

 

Jag är trött mycket trött, men så ringer Ola Svantesson och vill att jag skall gå ett spår åt honom i viltrik terräng. Hans tik Sava är en ung goldentik som verkar mycket lovande. Jag plockar ihop spårpinnar en gammal mobiltelefon (som apport) och snitslar och ger mig iväg till ett ställe, där det finns massor av rådjur. En älgko med kalv håller också till där. När jag kommer till stället så är områdets jaktlag samlat för en kafferast. Jaktlaget är färdiga för dagen ( kl.11.3o) De tycker att jag kan lägga Olas spår, där de och deras hund har travat omkring. Visst det kan ju bli litet extra störningar. Jag är mycket glad över att vi kommer så bra överens med jaktlaget. Vi hjälper också varandra att hålla efter sommargäster och andra som tror att de kan släppa sina olydiga hundar lösa hur som helst, så fort de kommer ut i skogen.

 

Jag snitslar Olas spår och går ca 1 km. 7 föremål + slutet. Spåret skall ligga i ca 2 timmar.Ola gör ett direktpåsläpp och Sava drar iväg med husse i ett ganska högt tempo. Jag följer efter och plockar ner snitslarna. Ola och Sava försvinner snart och när jag träffar dem vid spårslutet, får jag veta att Sava har spårat bra och inte varit intresserad av vilt eller andra spår. Hon har hittat 5 föremål bland annat mobiltelefonen. Eftersom hon har litet för bråttom har hon missat 2 föremål.

 

Vi åker hem och vallar en korridor i motvindsrutan. Ola lägger ut 2 föremål långt ut. Sava finns i bilen, så det blir inga synretningar, utan hon måste gå på vittringen och minnesbilder. Sava söker bra och tar båda föremålen. När hon letar efter det sista föremålet, kastar jag ut en barnsko så långt jag kan. Sava plockar också den och till sist får hon en synretning på ett föremål längst ut. Sedan är det Quandis tur. Vi gör likadant som för Sava och Quandi arbetar perfekt.

 

Nu fortsätter vi med lydnad på appellplanen. Lydnaden går bra, men det finns alltid en del som kan bli bättre. Quandi och jag försökte med framåtsändande. Hon har ett bra före och jag tänkte utveckla det till framåt. Vi tränar i stort efter Järveruds metod. Nu i början har jag spårlinan kopplad i halsbandet. Quandi går ut bra och hon vet vad sakta betyder. Det gick bra åt ena hållet men åt andra hållet blev intresset framåt för stort och det resulterade i en rusning och ett ryck. Husse gjorde en luftfärd och landade på magen. Ola fick sig ett gott skratt och Quandi undrade vad husse höll på med. Vi gjorde om övningen och då gick det bättre.

 

 

25 december 2007

 

I dag har vi varit lata. Vi sov länge och har tittat på TV nästan hela dagen. Quandi och jag gick i alla fall den lilla skogsrundan och då passade vi på att öva skall. Detta har vi gjort rätt så mycket hemma i köket mest vid skärbrädet. Quandi har lätt för att komma till skall, men nu gäller det att lära henne att belöningen kommer först när hon skallar och tassarna befinner sig i golvet (marken) Det är en fråga om att belöningen skall komma i exakt rätt ögonblick. Att hantera godiset blixtsnabbt är svårt. Jag hade klickersen i fickan och försökte arbeta med den och vara snabb med godiset. För att hämma ansatserna till hopp före skallet kopplade jag henne i kort koppel som gick under vänster fot. Jag tyckte det gick ganska bra, men det gäller att ändra åtgärderna om det behövs. Det är ju sällan man hör en schäfer som har bra skall och sitter stilla. Det vore roligt om Quandi kunde bli bra. Vi får väl hoppas

 

24 december 2007

 

När Jag har råskalat potatis och Ann-Margret har satt på grytan ned saltlånga på spisen och håller på att mala senap. I väntan på att maten skall bli färdig, går jag ut med Esto och Eska. Vi har en liten skogsrunda på ca 1 km. På ett par ställen har jag märkt ut korridorer för uppletande. De är bara högst 10 meter breda och de ligger i olika väderstreck. I dag är det västlig vind. Jag hade tänkt att göra en liten uppletandeövning med Quandi, så därför vallar jag rutan där jag har motvind. Esto och Eska får följa med kopplade, så att det också blir hundvitttring. Att valla en korridor eller ännu värre en hel ruta är nog det tråkigaste man kan göra innom hundträningen. Särskilt om man nästan alltid är ensam. Men nöden har ingen lag, det måste göras.

 

I dag stoppar jag ner ett litet föremål i mossan längst ut. Nu skall vi se om Quandi går på minnesbilden att längst ut finns alltid något intressant. I denna ruta har hon aldrig varit tidigare. Naturligtvis kunde jag ha kastat ut flera föremål med en gång. Hunden tycker det är roligt och lyckas alltid hitta något. Att jag inte gör så beror på att jag vill att Quandi skall lära sig arbeta metodiskt och inte springa omkring hur som helst. Senare lär jag henne att arbeta med linjesök. Flera föremål efter varandra ut åt. Det är metoden som fågenhundsförarna använder. Då letar hunden också på utvägen till rutans bottre kant. Maria Hagström har beskrivit metoden bra i sin bok om nosarbete. Jag jobbar också efter egna erfarenheter. När jag kommit hem med Esto och Eska visste Quandi att det var hennes tur att gå den vanliga rundan. Hon är jätteglad som vanligt och travar före mig med en stor gren i munnen och med svansen rätt upp. När vi kommer till uppletande korridoren tar jag fram skynket. Hon hoppar i det och vet exakt vad det skall bli. Kommer hon att gå på minnesbilderna? Jag går till rutkanten och skickar iväg henne. Jo då hon gör precis som jag tänkt. Men första skicket hittar hon inte föremålet. Det är mycket litet och vinden är svag. Hon kommer tillbaka och i andra skicket hittar hon föremålet. Sedan får hon sitta kvar vid rutkanten och se på, när jag går ut och placerar ut ett par föremål till. Ett på mittten och ett längst ut. Quandi hämtade först det på mitten och till sist det längst ut. Minnesbilderna satt kvar. Efter en tid skall hon endast gå bara på minnesbilder och förhoppningsvis arbeta av rutan sektion efter sektion. Övningen var lyckad.

 

Vi gick hem och då var julmaten färdig och Kalle Anka gick på TV. Saltlångan var mycket god och en stund efter maten somnade jag som vanligt på soffan. Senare på kvällen blev det kaffe julglögg mm. Det blir nog att banta efter helgen. Pust!! .

 

 

23dec 2007

 

Quandi är uppflyttad till högre klass spår. Vi skall försöka tävla så fort som möjligt i vår. Därför tränar vi på de nya momenten. Det som är nytt i spåret är påsläppet. Det kan ju som mest vara 30 meter innan hunden tar spåret. Sedan skall hunden ju spåra åt rätt håll. Därför gör jag påsläppet snett mot spåret och ca 15 meter ifrån. Vinden vill jag nu ha mot oss. Då drar vittringen ut hunden mot spåret. Om hunden går åt rätt håll får den en belöning efter 20-30 meter. Belöningen kan vara en liten burk med godis (korv) Belöningen kan också vara något annat. En känd polis hetsade hunden med en skyddsärm som blev belöning i spårslutet. Denna hund gick sedan alltid framspår även om den inte fick någon synretning. Hunden måste ha en stark anledning att gå åt rätt håll. I det vilda gäller det att ta bytet eller komma till flocken. Tar hunden bakspår, gör jag om övningen efter en stund. Då har hunden lärt sig att det inte lönar sig att gå fel. Jag håller också reda på åt vilket håll spåret går. Vänster eller höger? Nästa gång blir det tvärt om. Påslåppet i motvind håller jag på med så länge att hunden får en vana att leta spår långt ut. Det är samma sak som i uppletande av föremål. Där börjar man i motvind. Så småningom gör man påsläppen i alla vindriktningar.

Väder Grankullavik

                               

 

  Välkommen till familjen Lindholm   bodavinden.se ©2012                                      

All text o fotografier på bodavinden.se skyddat av copyrightlagen